Jag skaffade julkalendrar åt tonåringar jag aldrig träffat
När jag var liten var julen alltid årets höjdpunkt, något jag såg fram emot med en nästan orimlig entusiasm. Jag har fina minnen av hur även en så liten och vardaglig sak som en julkalender skapade spänning och glädje i min vardag inför den stora dagen: julafton. När jag blickar tillbaka på min barndom minns jag också hur även de allra minsta ögonblicken, som att öppna julkalendern tillsammans med min familj, fick julen att kännas som jul varje år, samt hur tacksam jag är för att min familj hade både råd och tid för det.
Nu när jag har laddat ner Commu (ursprungligen för att jag behövde hjälp med att sätta upp en hylla) har jag börjat fundera på hur jag själv skulle kunna hjälpa till i jul. Förutom att jag vill vara till nytta för andra, motiveras jag av önskan att återskapa denna samma nostalgiska känsla. I slutändan är jag glad om jag kan hjälpa ens ett barn att uppleva samma julglädje som jag själv kände i tiden.
Så jag lade upp en annons på Commu. I annonsen frågade jag vilken sorts julkalender någon skulle vilja ha och om de hade allergier. Ingen ytterligare information eller ansträngning behövdes, eftersom idén var enkel och tydlig redan från annonsens rubrik: ”Skaffar en egen julkalender åt ett barn❤️🎄💚”.
Jag blev förvånad över hur snabbt min annons fick svar. Jag blev kontaktad av en mamma till två tonåringar, som själv hade lagt upp en annons i en annan kommun, där hon skrev att hon hoppades kunna få julkalendrar till sina barn. Hennes annons hade ännu inte hade hittat någon hjälpare där. Hon berättade i sitt meddelande till mig att tonåringarna redan hade nämnt att adventskalendrar skulle göra dem glada, men att hennes ekonomi var stram resten av året. Jag bestämde mig för att skicka de chokladkalendrar de hade bett om med posten. Jag gick med nostalgiska känslor till mataffären för att köpa kalendrarna och paketerade dem hemma i julpapper. Kvällen fick mig på såpass gott humör att jag till och med ritade ett litet ”Glad lillajul”-kort som jag lade med i paketet. Mamman och jag är ännu i kontakt via Commu, så jag får ett meddelande när paketet anländer.
Är en god gärning alltid självisk?
Förra julen köpte jag en present till en tonåring jag inte kände och upplevde samma glädje av att ge, en glädje som onekligen blir starkare vid juletid när man tänker tillbaka på sina egna barndomsjular. Det förvånar mig alltid hur rörd jag blir av att hjälpa andra och ge gåvor. Jag kan inte låta bli att undra: är en god gärning alltid självisk? Jag har erkänt för mig själv att det på sätt och vis är så, eftersom viljan kommer från min egen känsla av välbefinnande eller ansvar. Samtidigt vill jag komma ihåg att det mänskliga självintresset kan användas både till gott och ont, och personligen skulle jag räkna att köpa en julkalender till någon annan som något gott. Oavsett orsaken, är jag glad att jag kunde uppfylla min önskan att hjälpa någon denna jul på ett såpass smidigt sätt. Jag hoppas också att de som är i behov av hjälp vågar be om det, precis som den här mamman till två tonåringar gjorde, så att vi som samhälle kan svara på hjälpbehov precis då de uppstår.
Med juliga hälsingar,
Wilma
Ny Commu-användare
Ladda ner Commu idag och gör denna jul en god gärning bättre!